I Fredags gick min mormor bort.
Vi har vetat att det var på gång att hända hela sommaren då hon fick cancer i lungorna pga rökning som snabbt spred sig till nästan alla inre organ.
Men det har varit en hemsk period, mormor klarade inte av behandlingen och vart snabbt sjukare.
Senaste tiden bodde hon och min mamma på ett Hospis (vård i livets slutskede) och bara fick ha det bra en sista tid i livet.
Jag har gråtit så att det ibland kännes som att jag inta haft några tårar kvar.
När min pappa ringde i fredags att nu har det hänt, hon har lämnat oss, så släppte en stor klump i min själ.
Det kom som ett stort lugn över mig, jag grät floder men ändå så visste jag inkom mig att hon nu är på en bättre plats utan cancer och smärta.
En av hennes önskningar var att inte ha någon begravning, utan att så småningom skulle vi sprida ut askan på våran gamla stora familjegård i Tyskland.
Så nu är jag på väg till en minnes stund i hennes gamla lägenhet med min mamma, bror och mammas kusin.
Vi är de enda i familjen Lass här i Sverige.
Jag är så hemskt ledsen över att ha mist en av mitt livs stora vägledare och beskyddare.
Kaschi har gett mig mer än vad en mormor kan.
Men det viktigaste för mig va att jag har fått berätta det för henne i form av ett brev jag skrev för 3 veckor sen.
Och ett sista besök där jag och min storebror kunde säga hejdå när hon hade en bra dag.
Tack för allt och vila i frid älskade mormor <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar